♪

Ola Svensson - Overdrive

Imorgon så åker jag till öland. Jag kommer sakna er. Jag kommer att sakna dig.
Men det är bra också. Speciellt om man behöver tänka. Att komma bort. Få lite "perspektiv."

Men jag kommer att sakna min Malin mest. Hon som finns där jämt. Som vet vad jag går igenom.
Som vet vad jag tänker utan jag behöver säga det. Hon som är min vän. Min syster.

Jag älskar dig!



:)

En så totalt sjuk grej hände nyss... alltså för vissa så är den väl kanske inte så speciell men för mig så bevisar den exakt hur sjukt liten världen är egentligen.

Jag var inne på Facebook, (såklart), och skulle leta efter en vän från öland. Så jag skrev hennes namn + öland och så kom det istället upp en grupp... så jag gick in på gruppen och så hette typ gruppens skapare likadant som min lärare gör så jag gick in på henne för skojs skull...

Sen så slog en tanke mig "om jag går in på en av hennes vänner och sedan vidare på den personens (och så vidare) om jag då skulle hitta någon som har gemensamma vänner med mig själv."
Så jag klickade vidare och tillslut kom jag in på en kille med två gemensamma vänner som jag har.
"Johan" från Linköping och han hade en kille som heter "Dennis" från Stockholm som jag har typ lärt känna genom min kompis Malin...

Men det va inte det skumma... utan det som verkligen chockade mig var att den andra gemensamma vännen var min morskusin från Jämtland.... Jenny. Asså fatta hur sjukt det är!

"DENNIS"   <----   "JOHAN"   --->     "JENNY"

                          = SJUKT!

  
Jag kan fortfarande inte fatta det... 

:)                       

Nu var de ett tag sen, right? Men de e faktiskt inte riktigt mitt fel, för jag har inte haft tid. Inte orkat ta mig den tiden. Så jag antar att det är mitt fel. Egentligen. Lite. Mitt. Fel.

Men nog om det, nu är jag ju här så de e ju bra!
Så idag så ska jag med de bästa på bio, och såklart ska vi se ECLIPSE. Jag skäms faktiskt lite för att jag inte sett den än med tanke på att det snart har gått en vecka sedan den kom ut.
Men en sak som jag blir lite ledsen i ögat på är att alla går och säger att den är så sjukt grymt bra, att den är den bästa någonsin. Och då börjar ju såklart jag att ha höga förväntningar, för det får jag alltid. Som när jag såg Mamma Mia för första gången, när jag såg trailern så verkade den sååå bra, och sedan när jag såg den så blev jag liksom "jaha, va det allt?"

Så jag har bestämt mig för att bli helt blank i huvudet, inte tro någonting om filmen. För då kan jag bli överraskad, och helt oförberedd på att den ska vara bra.... Inga förväntningar = Inga besvikelser.
I like the sound of that!


Gud vad jag längtar!

:)