♪

Dagen efter födelsedagen och allt är som vanligt. 24 timmars glädje och lite lättare att andas. Nu är det tunga andetag igen och allt kommer krypande tillbaka över axlarna. Men jag har bestämt mig nu, jag ska försöka... nej jag ska göra det. Ska bli bättre, bättre på att tycka om mig själv, tycka om andra, tycka om mitt liv. Då kanske de blir lite lättare att andas.

Men samtidigt så är det inte bara mitt fel att det är som det är, andra bär också skulden. Utnyttjandet, sveket, allt. Negativa vibbar omger mig hela tiden när jag umgås med vissa. Det ska sluta, jag ska stänga mig och inte låta dom komma in. Jag måste lyckas..

Men sen så finns du, bästavän. Du som vet allt, du som är min syster. Utan dig så hade det inte funkat. Du som messar och undrar hur jag mår eftersom att du faktiskt vill veta och är orolig. Du som hittar på saker för att göra mig glad. Du som vet allt först av alla. Den enda som vet hur det egentligen ligger till. Jag har allt att tacka dig för. Du vet vem du är eftersom att det inte finns någon annan som gör dessa saker för mig, du är unik. Och jag älskar dig mest!


Mitt nya liv börjar nu, det som är menat att jag ska leva. Och dom som inte platsar kommer att klippas ut ur bilden.